Jag antar att det här med earcuffs nog hunnit bli opopulärt, men jag köpte en idag i alla fall.

Samt en webbkamera med mikrofon. NU KAN JAG SKYPA   

Har älskat låten sen allra första gången jag hörde den. Lyssnade på den om och om igen på Melodifestivalens sajt där man kunde lyssna på studioversionerna av låterna, skrev ner hela texten, satt och sjung med, röstade och röstade, 16 gånger i finalen, och den låten har gett mig så mycket styrka så det finns bara inte.

Samtidigt som låten var med i Melodifestivalen förvandlades en av mina kompisar till att bli en hemskt taskig, kränkande och skrytig person. Ibland stod mina andra vänner på hennes sida, när de stod på min sa de aldrig något. Många raster efter finalen, då låten fanns ute att lyssna på, tog jag bara mobilen och headset och satte mig någonstans på skolgården och lyssnade. Blev starkare. Jag kommer ihåg en dag när mobilen var urladdad. Hela dagen ville jag bara gråta, och när jag kom hem satte jag direkt mobilen i laddaren, satte på låten och låg på sängen och grät och grät och slog i kudden och grät ännu mer för att låten är så sann.

Den tolfte maj 2011 fick jag för första gången träffa henne. Jag lyckades, tro det eller ej, att få fram hur mycket låten betytt för mig, och jag har aldrig ångrat det. Hon blev glad. Inte falskt glad, utan verkligen glad, det syntes på henne. Det var en fantastisk känsla.

Jag har fått ta väldigt mycket skit för att jag tycker om henne, men jag struntar i det, för varför ska jag låtsas? Jag tycker hon är den bästa artisten som finns, och kommer tycka det väldigt länge.

I'm not gonna beg, not gonna crawl, not gonna miss you, not at all. So what am i doing here on the floor, crying?

'

Rubrik kommer från The Driveway-Miley Cyrus

Idag drömde jag att Kpwebben blev precis som vanligt igen, bara för en natt. Det var underbart, och jag sparade allt jag glömt, bland annat alla mina noveller jag inte sparade. Jag njöt av att det var tillbaka, och det var så fantastiskt, men sedan vaknade jag. Och p,lötsligt insåg jag att det jag drömt aldrig kommer att bli verklighet, aldrig. Kpwebbens community är borta, försvunnen, för alltid. Jag hann inte spara all kärlek jag fick på mina fanfictions, inte screenshota alla klubbar jag hade som betydde allt, jag hann inte spara någonting ordentligt. Hade dock en räddning, en fantastisk tjej sparade novellen 'Ginny Weasley - Livet efter striden' och jag är henne evigt tacksam, för jag har den bara något dokument här och där. Men fortfarande.. så mycket, så mycket är borta. Det fick mig att börja gråta. Jag saknar Kpwebben av hela mitt hjärta. Jag blev medlem där 2008 och nu är det borta.

Bilder från Google.

Jag har saknat bloggplatsens smileys. De är ju söta.

Olivia, denna låt är din idag. För jag älskar dig så jävla mycket så det inte finns, min bästa bästa kompis.   

Vet du vad? Det är ett år sedan idag, men jag kommer ihåg det som igår.

Woho, alltid något. Men inga kommentarer än. Den första vinner en bit osymlig choklad, anyone??

Jag var en vända hos Ylwa för inte så länge sedan och lämnade över den sjätte HarryPotter-boken. Vi tittade lite i fotoalbum med hennes tvillingsyster, Elin, och jag förundrades lite över hur vackra de är. Hur kan jag se alla andra vackra, utom mig själv?

En av de personer i vårat gäng i skolan får mig att gråta mig till sömns på kvällarna ibland, men jag räknar inte henne som en vän. Jag kommer skriva om henne senare, för på den här bloggen kan jag skriva av mig ordentligt. Hon har hur som helst varit väldigt taskig mot mig, snäll ibland, men mest taskig. Just det där att hon är snäll ibland är det jobbigaste, för då kan jag inte tillåta mig själv att inte tycka om henne.. Nåja. Vi tar allt det här en annan gång.

Jag ska om inte alltför lång tid lägga upp bilder från Nyköping och Skara Sommarland som jag kom hem från igår, Men först ska jag åka och handla, så tjingeling!

Goddag, goddag.

Hoppas jag valde en textstil som funkar, annars får jag väl ändra.

Det här är det första inlägget på min nya blogg.

Jag hade en på devote förut, men det kändes för jobbigt att mamma läste den. Nu får hon inte asressen till denna, moahaha.

Nejmen, jag borde förmodligen berätta vem jag är.

Jag föddes den 19 juni 2000 på Akademiska Sjukhuset i Uppsala och fick namnet Johanna. När jag var ett år flyttade vi till Falun, 2003 fick jag en lillebror som heter Joel och har diagnosen Aspergers Syndrom. 2010 skilde mina föräldrar sig, vilket jag aldrig haft problem med och inte har nu heller.

Påsken 2009 visades en film på tv vid namn 'Harry Potter och de vises sten'. Jag tyckte den var så bra och satt och kollade jättelänge, tills mamma mutade mig med att jag skulle få boken om jag gick och lade mig. Glatt accepterade jag detta och nästa dag började jag läsa.

Tre år senare är jag ett fullslipat HarryPotterfan.

Jag var medlem på Kpwebben på den tiden, och skrev en uusel novell. Dock var den ganska populär, och genom den träffade jag en underbar flicka. Vi upptäckte snabbt att hennes farmor och farfar bodde jättenära mig, och att hon hade sommarställe i min stad.

Sommaren 2010 träffades vi första gången. 

Idag har vi träffats säkert 20 gånger och håller kontakten via sms och Facebook när vi inte kan träffas. Och sen åtta dagar tillbaka har jag ett halsband med en ingraverad text, 'friends', om halsen. Hon har en del där det står 'best' på. 

Det var hon som tvingade mig att läsa HungerGames. Vilket jag är glad för.

Jag älskar annars musik - Jedward och Molly Sandén är välspelade, väldigt väldigt välspelade. Samt Taylor Swift.

Jag har förutom Joel en syster i Göteborg, i allt utom blod. Hon heter Josefin och är askfdjkl bäst, men jag tröttnar alltid på hennes prat om One Direction som jag inte är ett fan av.

Mugglarportalen.se är den bästa sajt som finns och jag orkar inte förklara varför, det skulle ta alltför lång tid. Jag heter Ginny00 där.

Bild från i fredags.

Bild från min födelsedag 19 juni. 

Olivia.

Bild från 2011. Jag var blond då.