Nä. Jag har inte firat alls, faktiskt. Men jag satte det hur som helst som rubrik.

Igår så hjälpte jag mamma att flytta in prylar i mormor och morfars nya lägenhet. Det är jättefint där, stort och fräscht, så jag antar att jag ska fota lite där någon gång. Jag fick vika morfars kläder och lägga i hans byrå samt diska, hjälpa till med matlagning och flytta saker från ett förråd till ett annat. 

Försökte sätta mig vid datorn sedan när jag kom hem, men den surade som en trotsig liten två-åring så jag ringde pappa och frågade om jag kunde gå ner dit istället. 

Pappa, Sofia och Joel skulle åka och bada vid Gullnäsgården, så jag följde med dem dit, badade och fikade. Sen hem, datanörderi och Allsång på Skansen.

Blev ett par snabba blogguppdateringar där - mitt i allt fick jag reda på att min bästis fått en autograf och ett svar på ett brev till J.K Rowling. Jag blev avundsjuk så jag seriöst började gråta och började febrilt skriva till henne i Facebookchatten.

Samtidigt hade Molly börjat sjunga på Why am i crying i livesändningen i en annan flik. Jag tittade lite och de filmade precis vid hennes ansikte, så att det såg ut som hon sjöng till mig. I'm not gonna need, not gonna need you if i fall.  Då började mitt inre skrika - Det är inte sant! Jag skulle sakna henne så mycket, jag behöver alltid henne!

Sen svarade hon. Förklarade allt. Förklarade verkligen allt. Var så himla förstående och fin. Blev inte ens arg. Hon förstod och skrev det flera gånger. 

Jag skrev ju lite av vad hon skrev i inlägget under, jag ska skriva ungefär vad jag sa. Tänk på att jag mådde jättedåligt.

Jag: Mitt inre kommer alltid skrika att JK gillar dig mycket mer, att du är mer värd, att du är mer viktig.

Olivia: Nej, det är jag absolut inte. För mig är du mycket mer viktigare än mig, för du är min bästis och jag älskar dig.

Jag: Alltid.

Olivia: Men jag kommer ändå alltid älska dig.

Jag: Det känns som att du kommer bli världskänd.

Olivia: Nejdå.

Jag: Jo. Och om du på något sätt skulle nämna mig blir jag bara Olivias bästis. Det skulle vara hemskt, om du var känd.

Olivia: Jag kommer aldrig bli känd, jag vill inte det. Jag vill bo tillsammans med dig i uppsala och bli journalist inte bli känd. 

Jag:  Byter lite snabbt men Molly måste ha magi i sig. Hon gillar HP, och när hon sjöng första raden i refrängen i Why am i crying, precis då började jag gråta pga JKsaken.

Då fick jag panik för det kändes som hon sjöng RAKT till mig, och det är inte sant, för jag skulle sakna dig så mycket att jag skulle ta självmord!!

Olivia:  Om du tog självmord skulle jag dö.

Seriöst. Jag skulle inte klara av det.

Jag: Jag skrev av mig till Josefin någon gång om att du alltid skulle klara dig utan mig. Du har Frida, Maria, Maya, Anton. Jag skulle ge upp helt utan dig.

Olivia: Nej, jag skulle sakna dig för mycket. Visst, jag har dem men de är helt annorlunda jämfört med dig.

OH GOSH WHAT I LOVE YOU MY BEST FRIEND.   

(Hahah ok jag kan inte lyfta Olivia så smileyn är väl missvisande men i alla fall)

Nåja. Idag har jag varit hos några vänner, badat och hoppat studsmatta. Samt varit på en secondhandbutik. Joel hittade en massa tidningar och grejer, jag hittade ett armband. Haha.

Imorgon ska jag sista svängen till mormor och morfars gamla hus och sedan fika på ett kafé. Mer vet jag inte. Jo, jag ska duscha. Och försöka skriva. Ska nog faktiskt försöka skriva lite i blocket ikväll. Wish me luck.